Hej mina fina. Jag har inte riktigt tagit mig tiden till att skriva ett sista inlägg. För jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva.. Jag kan ju börja med att skriva tack. Fast det är ju ett ord som vi alla förmodligen använder dagligen. “Tack för maten” “Tack gode gud att jag inte försov mig”. Så tack räcker inte för mig – för det är mer än bara så. Mitt mål var att klara kvalet, och se på mig nu. Topp 5 i Sverige. Den här resan har för mig varit väldigt stormig. Det har varit blod, svett och tårar. Men även glädje och lycka. En psykisk kamp. Men jag ser tillbaka på min resa och ler, för jag har inget att vara ledsen över! Jag klarade det, och jag kämpade ända till slutet. Och nu tillsist så tog det slut. Och jag är så tacksam som det bara går att bli, alla dessa fantastiska människor som jag lärt känna, allt jag har lärt mig, och allt som jag har fått uppleva. Det är med en tår i ögat som jag avslutar denna resa – en glädjetår.
Men hörni, kom ihåg. Det här är inte adjö, det är ett “vi ses” Jag tänker fortsätta kämpa, för detta är inte slutet, det är början på något nytt. Som en klok läsare skrev “You shot me down, but I wont fall – I am titanum”
Har saknat honom så. Nu – SUSHI!
